VEM ÄR JAG?
_____________________________________________________________________ 


Kerstin tillsammans med några av hundarna


 Vårt hus


Vårt hundhus

Jag heter KERSTIN PERSSON och bor tillsammans med min man SUNE och mina hundar på en mindre gård utanför Åmål. Gården är Sunes föräldrahem. Här har vi bott sedan 1980, då vi också skaffade vår första golden, TROGENS HALLDOR.


My first golden retriever born 1980, Trogens Halldor

Han blev min strövarkompis under otaliga skogsturer och vandringar, med eller utan ryggsäck respektive klövjeväska. På den tiden  var jag också aktiv i SNF. Naturen har alltid varit min plats för återhämtning och rekreation. Att uppleva orrspel och tjäderspel eller bara vandra i tystnaden över fjället eller sitta i solnedgången och se ut över ängarna ger mitt liv harmoni.

TROGENS HALLDOR blev också starten till det som skulle bli mitt liv med hundarna. Undan för undan växte mitt intresse. Några år senare kom ytterligare en hane in i huset, Tyvärr var han en av den tidens epilepsibärare och blev bara ett drygt år gammal.

HEDETORPETS WICTOR flyttade till oss 1988 som en frisk fläkt. 10 veckor gammal hittade han en älglega och efter det var det spår som gällde för hans del. Han blev snabbt SE VCH och användes frekvent i praktiska eftersök.


1988 a Hedetorpets Wictor moved in. He became a good tracker and saw tracking and finding hurt elks and roe deers as his calling.

Efter att ha haft enbart hanhundar under 80-talet köpte jag min första tik, HEDETORPETS ZIRI 1989.
När Ziri kom i huset hade mitt intresse växt sig så stort att jag visste att jag ville prova på att föda upp en, på sikt, eventuellt flera  kullar. Och flera har det blivit. Idag finns hundar från sjunde generationen.


After som years together with my dogs I wanted a female to be a part of the ”family”. 1989 Hedetorpets Ziri arrived and three years later I had  my first litter from her.  

Efter några år köpte jag ytterligare en tik, Den här gången från kennel Friendship. Tiken hette FRIENSHIP DREAM OF DELIGHT och är stamtik till min andra tiklinje, där jag idag har en hanvalp och en tikvalp ur sjätte generationen.


1992 Friendship Dream of Delight came to us. She was a sweet little girl with a great personality. From her breed I have today two puppies living with me, the 6th generation.

Det är verkligen inte en dans på rosor att vara uppfödare, men lättnaden när valpningen gått bra och lugnet lägger sig över valplådan, när valparna så småningom flyttat ut till hundhuset, när de börjar busa och ta för sig och utvecklas till små sociala individer gör det värt allt arbete och den tid det tar.

Att se hundarna sträcka ut över fälten i flygande fart efter varandra, eller se dem arbeta med det de tycker om mest av allt, eller att se dem vackra, nyss iordninggjorda inför utställningar har också gjort det värt att fortsätta att fostra valpar, duscha alla när det regnat, torka 32 tassar, gå upp extra tidigt på mornarna…….

Belöningen består också i lyckan att se förväntansfulla valpköpare hämta sina åttaveckorsvalpar, i de positiva kontakter jag fått genom mina valpar, och naturligtvis i att se lyckade avelsresultat.

Oftast finns omkring sex vuxna hundar här hos mig och en eller ett par valpar - mina framtidshopp. De flesta vuxna hundar jag har hemma som skall brukas i avel har CERT, eller minst CK på utställning. Skulle någon inte ha utställningsmerit har den hunden pris från jaktprov. För mig är dock exteriören, det vill säga en funktionell sådan viktig. Jag var tidigt ute med att funktions- och mentalbeskriva mina hundar och fick då en god inblick i vilka brister och förtjänster som fanns i min avel. I dagsläget beskriver jag så många kullar som möjligt på FB-R och BPH.

Flera av mina egna hundar jakttränas, med provstarter som mål.
Mer på skoj tränar vi också lydnad, rallylydnad och nosework, dock utan att det alltid leder till att starta på prov.
Flera av hundarna är viltspårchampions och några av dem används vid praktiskt eftersök.

Hundarna och engagemanget för rasen har också fört mig in den del som handlar om föreningsliv och under åren har jag framför allt jobbat för Golden retrieverklubben både på sektionsnivå och i huvudstyrelsen. Mitt senaste uppdrag i huvudstyrelsen 2017-2021 har varit som Avelsansvarig. Att värna om att behålla den ursprungliga golden retrieverns egenskaper ur alla aspekter ligger mig varmt om hjärtat och är något jag alltid kommer att arbeta för.

Under åren har jag också haft förmånen att vid flera tillfällen få döma på Open Shows, som sektioner inom goldenklubben anordnat. Vid några tillfällen har jag haft glädjen att få döma inofficiella jaktprov.

Utanför mitt liv som uppfödare och hundägare har jag tillbringat hela mitt yrkesliv inom skolan. Jag har jobbat som lågstadielärare sedan jag avslutade min lärarutbildning 1972, de elva senaste åren tillsammans med barn och arbetskamrater på Natur och Miljöskolan i Åmål där jag varit rektor, men också undervisat. Natur och miljöskolan kom till efter många års arbete på Västermalmsskolan i Åmål då några av oss som arbetade där 2008 beslutade oss för att starta en fristående skola i Åmål, Natur och Miljöskolan.
I skolans profil ingår utomhuspedagogik, förtrogenhet med naturen och ett konsekvent miljöarbete. Arbetslaget på Natur och Miljöskolan består av en grupp människor som alla i första hand ser till individens utveckling. För mig är det viktigt att hitta varje individs kompetens och behov, och utifrån den kunskapen rätt metoder, oavsett om det handlar om inlärning, social kompetens eller motorik. Kan vi genom att ge barnen rätt bemötande och förståelse för vilka behov de har hjälpa dem att bygga upp en bättre självkänsla och större självsäkerhet att ta med ut i livet är mycket vunnet.

Under alla år har jag alltid trivts med mitt yrkesval liksom jag trivts med mina hundar och den avkoppling de tillför.

 

Kerstin